Ett avslutat kapitel
Har haft tre underbara år med den finaste klassen jag någonsin gått i.
Vi har skrattat så mycket och bråkat ibland, men den goda stämningen har alltid övervägt det lilla dåliga.
Älskar min klass och kommer sakna dom som i i h*lvete.
Men istället för att känna ångest för studenten, tänker jag välja att känna mig glad och stolt. Se det som ett avslutat kapitel. Nu börjar ett nytt. Som jag får skriva alldeles själv! Hur underbart är inte det?
Vill ha fortsatt kontakt med min klass och har bestämt mig för att försöka ha det också. Visst att vi alla går våra egna vägar nu och man kommer såklart inte träffas varje dag. Men det är inte det som behöver vara innebörden i att hålla kontakten heller, utan att man hör av sig ändå och det tror jag på :)
Nu ska jag ta tag i "mina drömmar" och göra det jag vill, för det är jag värd! Du med!
